matresan

Vilket är bäst egentligen, vanliga havregryn eller fiberhavregryn?
Och vad är det för skillnad egentligen?



Fiberhavregryn, ja vad är det? Jo, fiberhavregryn är helt enkelt havregryn som blandats med vete- eller havrekli. Det går alltså egentligen att göra det lika bra hemma själv - att blanda vanliga havregryn med en gnutta vetekli, havrekli eller kanske kruskakli. Men det är ju helt enkelt en smaksak, om man vill köpa det färdigblandat eller blanda själv.

Näringsmässigt då, vad är det för skillnad?
Fiberhavregryn innehåller, som man ju hör på namnet, mer fibrer än vanliga havregryn. Fiberhavregrynen innehåller också lite mer järn, men fram för allt - mer folat! Folat är extra viktigt för kvinnor i fertil ålder.
Jag har gjort nedan diagram över 100 g Havregryn och 100 g Fiberhavregryn, för att göra skillnaden lite mer lättförståelig.


Några av näringsämnena i 100 g havregryn.*


Några av näringsämnena i 100 g fiberhavregryn.*

*Det kan skifta lite, beroende på vilket märke av grynen man väljer.

Så slutsatsen?
Fiberberikade havregryn är bra om man vill ha i sig lite mer fiber och folat. Om man vill köpa dem färdigblandade eller blanda själv, är helt upp till en själv!

Själv köper jag vanliga havregryn och blandar med 1 msk kruskakli när jag gör min gröt. Det blir billigare i längden. Dessutom använder jag havregrynen till mycket annat. Om jag gör en kaka tar jag ju helst inte fiberhavregryn.

Vad tycker du, vilken sort använder du?

Jag hittade Incabär i butiken här om dagen och blev sugen på att testa. Googlade runt lite för att se vad Incabär faktiskt är för något, och som jag förstod det är Incabären torkade Physalis-frukter. Det visste jag faktiskt inte, så det var kul att veta.

Physalis, och därmed också Incabär, innehåller gott om C-vitamin och även en del folat, vitamin A och vitamin B6.


Jag tycker att Incabären var jättegoda. Syrliga och otroligt smakrika! Jag ska nog lyxa med dem i frukostmaten framöver. Det negativa är att dem är ganska dyra. Men det kan vara kul att lyxa med några Incabär ibland i alla fall :)

/Helena

Jag och några vänner (bl.a. Elina som har bloggen http://filibabba.blogg.se/) gjorde fruktsallad. Och för att göra det extra lyxigt så köpte vi två lite annorlunda frukter att ha i, nämligen Kaktusfikon/frukt och Cherimoya. Alltid kul att testa något nytt! 


Kaktusfrukt, Cherimoya, ananas och passionsfrukt. Och så kaktusfrukten i närbild.


Cherimoya. (Bilden lånad ifrån Elina, http://filibabba.blogg.se/)

Kaktusfrukten/fikonet innhöll massa gröna kärnor. Syrliga men lite sträva. De tillförde inte så jättemycket till fruktsalladen tyckte vi... Jag har bara testat andra kaktusfikon innan, då har de inte sett ut så inuti, så det var ändå kul att testa detta. Men nog ingen frukt jag skulle köpa om så ofta.

Cherimmoyan var jättegod. Smakade som en blandning av päron och vanilj, men med lite gräddigare smak. Däremot var den väldigt svår att äta/skära till. Den var mycket kärnor i, så det tog lång tid och var rätt pilligt. Så med tanke på det kommer jag nog inte köpa den frukten så mycket. Synd, då smaken var väldigt god.

/Helena

Den färska brysselkålen är riktigt billig nu! 1 kg köpte jag för 10 kr här om dagen. Brysselkål är en väldigt mättande och nyttig grönsak! Den innehåller mycket folat som bl.a. är extra viktigt för kvinnor i fertil ålder. (Läs mer om folat här: http://matresan.blogg.se/2011/march/folat.html)

Jag tycker det är viktigt att man äter lite efter säsong, det är bättre ur miljösynpunkt. Därmed tycker jag att ni alla ska gå iväg och inhandla lite brysselkål! Och för er som aldrig köpt den färsk innan kommer här en liten insturktion om hur man rensar brysselkålen före man kokar den:


- sedan är det bara att koka den i några minuter!

/Helena

Häromdagen provade jag ett livsmedel som heter "Tzay". Det är veganska bitar som påminner lite om kyckling i konsistens och smak. Väldigt kryddiga och goda! De säljs som bitar frysta, eller som på spett. Dessa var köpta i affären "Astrid och aporna" i Malmö.

Enligt Wikipedia är bitarna gjorda av bl.a. sojaprotein, sojabönsolja, potatismjöl, majsmjöl, vetemjöl, kryddor (ex. chili och ingefära) m.m. De är alltså inte glutenfria.


Vi stekte Tzay med lite lök och paprika. Och så åt vi det till pasta och en sallad gjord på ruccola, tomat, paprika, gurka, lök och avocado. Mums!

Har ni provat Tzay? Vad tyckte ni?

/Helena

Då jag ägnat den senaste veckan åt hårt pluggande (vilket jag inte hade så mycket för) behöver man ibland lite hjälp på traven. Jag blir lätt uttråkad, tappar koncentrationen och blir trött, ger upp. När man är stressad och vill lära sig så mycket som möjligt vill man ha skärpan på topp och vad kan man då ta till hjälp? Förutom att sova ordentligt och också ägna sig åt fysisk aktivitet så kan man stoppa saker i munnen som hjälper en med att fokusera. Helt enkelt livsmedel som stimulerar pluggandet. Men det finns en uppsjö av livsmedel! Vilka hjälper och vilka stjälper med tanke på "stimuleringen av pluggandet"!? Under veckan har jag hunnit att prova en hel del saker och här kommer nu min utvärdering av dessa;

Halstabletter ("godis")

Dem är goda och trevliga att sitta och suga/knapra på. Och de är ju inte som godis dåliga för tänderna och ger ingen "onödig" energi. Men har man väl tagit en så kan man inte sluta, så när asken väl är slut blir man mest irriterad och så tänker man mer på det än på vad man läser. Dessutom, efter två askar mår magen vääldigt dåligt. Magont. En kortsiktig stimulering, men som mest stjälper på det hela taget.

2 pluggpoäng av 5 möjliga.

Kaffe

Denna helt underbara dryck. Värmande god och uppiggande! Lite besvärlig att ta med sig dock om man ska plugga utanför hemmet. Termos är ju lite klumpigt. Varning för överdriven konsumpiton; kan orsaka skakningar och lite huvudvärk. Har inte märkt jättestor stimulerande effekt av kaffe, men så dricker jag ju det varje dag och är väl "van". Men jag inbillar mig att det hjälper, så hur som helst är det ju placeboeffekt :)

4 pluggpoäng av 5 möjliga.

Festis

Jag tycker det är tråkigt att dricka vatten (skäms på mig) och då är festis en väldigt trevlig dryck istället. Den är jättegod och man kan ju behöva lite positiv belöning när man sitter och pluggar och har tråkigt. Så ja, den piggar upp pluggandet med att vara god - men så mycket annan pigghet blir det inte. Man blir mest kissig, så det stör ju faktiskt lite. (speciellt om man sitter på ett offentligt ställe och pluggar och därför måste packa ner och släpa med sig alla sina saker varje gång man måste besöka dasset.)

2 pluggpoäng av 5 möjliga.

Vingummin

Jag älskar verkligen vingummin! Det som gör dem så extra goda (jämfört med andra gelegodisar) är att jag tycker de smakar mycket och att de räcker länge (om man bara suttar på dem). Och jag upplever i alla fall att jag blir piggare av dessa! De gör det absolut roligare att plugga i alla fall, man orkar stå ut lite extra. Däremot är det ju inte så bra varken för tänder eller kropp att äta godis. Så det är en balansgång. Men man kan köpa en sån här liten ask med vingummi (innehåller 65 g och kostar ca 10 kr) så riskerar man inte att överkonsumera dem. För då blir man mest sockersjuk och då får man myror i benen och kan inte sitta still och plugga.

4 pluggpoäng av 5 möjliga.

Frukt

Nyttigt och gott! Köp någon rolig och ovanlig frukt. Dela i små bitar och ha i en burk så du kan ta lite när som när du blir sugen. Bra att småäta på. Stimulerar dock aptiten så jag blir lite hungrig. Piggheten inte heller så märkvärt påverkad. Men det är ju trevligt att äta frukt.

3 pluggpoäng av 5 möjliga.

Choklad

Det är ju väldigt gott. Och en bit kan vara lite uppiggande! Men lätt att det blir för mycket och då mår man mest illa.

1 pluggpoäng av 5 möjliga

Tuggummi

Det har ju visats i undersökningar att om man tuggar tuggummi så syresätter man hjärnan bättre och det går därför bättre att koncentrera sig och "tänka". Det är rätt trevligt att tugga tuggummi också, speciellt om det är någon god smak. "Sweet mint" och "spearmint" är två smaker jag känner stimulerar min pluggförmåga. Mer fruktiga smaker stjälper dock mest. Då vill jag bara ha nya tuggummin när de tappat smaken och man blir sugen på godis.

Men till de bra tuggummina;

3 pluggpoäng av 5 möjliga.

Powerking

Det här var ett nytt livsmedel jag nu i veckan testade för första gången. Att dricka en Powerking. Den innehåller koffein och taurin som man ska bli pigg av. Innehåller också en del vitaminer. Dessutom var den väldigt god! Smakade lite jordgubbe typ. Jag valde light-varianten men det finns en vanlig också. Jag blev, redan efter några klunkar, ganska hyper! Haha, det är faktiskt knasigt vilken skillnad jag kände. Orkade plugga längre och den dagen stannade jag på skolan ända till 19 på kvällen. Så bra resultat att jag gjorde om det två dagar senare. (Högst fem burkar om dagen, står det märkt på baksidan.) Jag hoppas dock att de inte är "beroendeframkallande".

5 pluggpoäng av 5 möjliga.

Någon som testat något annat och kanske vill tipsa?!
/Helena

Kanel är en av mina absoluta favoritkryddor som jag använder mig flitigt av. Det är snart dags att köpa påfyllning av den till min kryddburk, såg jag imorse när jag frikostigt kryddade kanel på min havregrynsgröt. Jag äter kanel varje dag till frukost. Annars använder jag också kanel till kakor, när jag gör müsli, till kanelbullar m.m. Kanel är ju också ett vanligt inslag på julbordet, till risgrynsgröten eller som del i den kryddblandningen som ger glögg. Kanel ingår också i en del kryddblandningar som ex. curry och garam masala.

Kanelen utvinns ur barken på kanelträdet. Man skalar av barken, soltorkar den och rullar ihop den - då får man kanelstänger. Man kan också mala ner kanelen, och det är då man får det pulver som vi använder oss av. Det äkta kanelträdet växer vilt i främst Asien. Men den kanelen vi oftast äter här kommer från Kassiakanelträdet, det är den kanel som vi i dagligt tal kallar "vanlig kanel". Det trädet växer vilt i bl.a. Kina.

Ett gott kaneltips: knäckebröd med keso, skivad banan och kanel. Mums!

Kanel har ryckte om sig att vara en krydda som är bra för matsmältningen och ämnesomsättningen. Om detta går att styrka vet jag dock inte. Jag kryddar i alla fall med mycket kanel och hoppas på bra hälsoeffekter. Men eftersom jag äter så mycket kanel, går det att överdosera kanel? Kan det vara farligt? Det kan det faktiskt. Kanel innehåller naturligt ämnet Kumarin som vid intag av mycket stora mängder kan ge leverskador. Detta gäller dock i väldigt stora mängder och det är ingen fara vid vanlig konsumtion av kanel. Men ett tag visade ny forskning att kanel skulle hjälpa diabetespatienter att normalisera blodsockervärdet, om de åt några teskedar av kryddan - detta är dock något som livsmedelsverket avråder ifrån mad tanke på Kumarininnehållet i kanel.

/Helena

Till jul är det ofta tradition att plocka fram en skål med nötter. Ser väldigt fint och juligt ut, men nötter är ju också väldigt nyttigt. Nötter innehåller mycket energi och bra fett för oss människor. Nötterna är ju tänkta att hamna i jorden och slå rot, det är därför de är så fulla av energi. Energin måste räcka till för att spräcka skalet, bilda rötter, bilda blad och tränga upp ur jorden. För detta krävs fett, kolhydrater, protein, vitaminer, mineraler, antioxidanter m.m. som vi får i oss när vi äter nöten.

Jag tänkte berätta lite kort om de traditionella nötterna till jul.

Även om nötter är väldigt nyttiga och innehåller bra fetter för oss får man inte äta för mycket av dem heller. De innehåller mycket energi och det kan lätt bli för mycket av det goda! Men en näve nötter om dagen skulle nog de flesta må bra av :)

/Helena

I lördags var jag ute och promenerade med tre kompisar och vi gick till Hågaby som är en ekologisk by belägen i Uppsalas utkant. Där finns en liten butik som säljer ekologiska, KRAV-märkta, rättvisemärkta och biodynamiskt odlade produkter. Det fanns många olika produkter och det var väldigt trevligt att gå runt där och titta. En produkt som hette "Kamutvete" såg så spännande ut i påsen, så jag var tvungen att köpa och testa den. Kamutvete använder man istället för pasta, ris, bulgur, etc.

Kamutvete kommer ursprungligen från Egypten. Det sägs att man hittade spår av Kamut i pyramiderna och att det sedan togs till Kanada och började odlas där. Numera odlas Kamut i alla fall bl.a. i Nordamerika. Namnet "Kamut" är ett gammalt egyptiskt ord för vete som betyder "Soul of the Earth".
Det som skiljer Kamut-vetet från "vanligt" vete är att Kamut är större och innehåller mer protein, vitaminer och mineraler än vetet. Kamut beskrivs att det ska smaka lite nötigt och sött, vilket jag nog kan hålla med om. Jag tycker smaken är ganska lik "matvete", men jag tycker Kamut är lite hårdare i konsistensen. Mycket tuggmotstånd, vilket jag gillar. Man blev hur som helst väldigt mätt av Kamutvete, upptäckte jag igår när jag för första gången tillagade och åt produkten. Man kan nog använda Kamut till allt möjligt - i risrätter, som tillbehör istället för ris, pasta o.s.v., och även i sallader och t.ex. i vegetariska biffar. Jag åt Kamutvetet med en kycklinggryta, vilket passade väldigt bra.

Kamutvetet jag tillredde skulle sköljas och sedan kokas i 45 minuter. Det finns dock Kamutvete i butiken (bl.a. Frebaco säljer ett KRAV-märkt Kamutvete) som skall koka endast i 10 minuter.

Det kan vara kul att testa lite nya produkter ibland!

  

De här krabaterna stötte jag för första gången på i Uganda våren 2007. Dem, samt bananer, var de biligaste och mest tillgängliga frukterna där. Kvinnor stod längs grusvägarna och sålde påsar med dessa orangeröda små godbitar. En hel påse kunde man få för bara någon krona, och jag upptäckte snabbt att de var otroligt goda. För att kunna leta reda på dem väl hemma i Sverige igen, ville jag ta reda på vad de hette. Men när jag frågade kvinnorna sa de bara "Fruit. It's fruit." "Ja, jag vet att det är frukt" sa jag. "Men vad heter de?" "Fruit" blev svaret igen. Så i Uganda heter de tydligen "Fruit". Men här i Sverige så heter frukten i alla fall "Tamarillo". Den fick sitt namn på Nya Zeeland på 70-talet, efter att länge ha kallats för "Trädtomat".

Från början kommer Tamarillon (Cyphomandra betacea) från Peru men numera odlas den både i Afrika, Europa, Sydamerika, Sydostasien och på Nya Zeeland. Att den tidigare kallades för trädtomat är ingen slump då Tamarillon faktiskt är släkt med tomaten, samt även med potatisen. Smaken är också lite lik en tomat, men tamarillon är lite sötare och enligt mig "fylligare" i smaken.

I början är Tamarillon gulorange men blir rödare ju mer den mognar. Skalet är väldigt tjusigt, men ganska bittert att äta. Det bästa är att skala tamarillon eller att dela den i två bitar och äta ur skalet med en sked. De är goda att äta som de är, eller i en fruktsallad. Jag har också hört att det ska vara gott att grilla dem och servera till ex. kött.

Tamarillon går att hitta i de flesta välsorterade livsmedelsbutikerna. Jag köpte två stycken för 15 kr på Ica Maxi här i Uppsala. De är absolut värda att smakas och man får en liten känsla av Uganda igen :) Tyvärr är de importerade långväga ifrån, vilket ger en negativ miljöpåverkan pga transportutsläppen.

/Helena

Det har varit riktigt härligt höstväder idag. Solen har lyst, löven är vackra, luften är frisk och jag gav mig därför ut på en liten cykeltur imorse. Passade på att handla när jag ändå var i farten, behövde köpa filmjölk till frukost. Väl vid filmjölkshyllan blev jag sugen på att testa någon smak jag aldrig testat innan, varpå jag köpte arlas "Onaka Ingefära lätt sötad med honung". Lät spännande, och den var riktigt god faktiskt! Och med den filen vid frukostbordet tänkte jag att dagens inlägg skulle få handla lite om ingefära;

Ingefära (Zingiber Officinale)

Ingefäran sägs ha många goda egenskaper som kan vara nyttiga för vår kropp. Bland annat så ska den hjälpa mot illamående om man är åksjuk eller gravid. Ingefäran sägs också stimulera receptorer i magsäcken vilket gör att både aptiten och matsmältningen stimuleras. Förr i tiden ingick ingefäran i många läkemedel p.g.a. dess egenskaper..

Ingefäran kommer från början från sydöstra Asien. Nu odlas den främst i Indien, men även på andra tropiska platser. Den är en ört och blir ca 1,5 m hög med blommor och blad, men det är roten som vi använder som krydda. Ingefäran används mycket som smaksättning i det asiatiska köket. Här i Sverige är en produkt som ingefära ingår i såklart Pepparkakor. Ingefärspäron är också en välkänd efterrätt.

En godsak som jag upptäckt på senaste tiden och som jag kan rekommendera är inlagd/syltad ingefära som är doppad i choklad. Väldigt stark smak på ingefäran, som neutraliseras av chokladen runt om. Denna godsak har jag inhandlat i Hötorgshallen i Stockholm.

För övrigt har jag också en duschcrème med ingefära just nu (från Body Shop). Den luktar underbart :)

/Helena

Förra torsdagen hade jag potatis-labb i skolan varvid jag och en klasskamrat fick i uppgift att koka fyra olika sorters potatisar för att sedan provsmaka och bedöma dem. Så det tänkte jag redovisa lite om här.

På bilden ser ni potatissorterna vi testade, färdigkokta och skurna.

Blå kongo, Mandelpotatis, King Edward, Belana och i bakgrunden skymtar en orangefärgad sötpotatis som vi också provade. (sötpotatisen är dock egentligen ingen "potatis" - mer om den i något annat inlägg.)

Vi kokade fyra potatisar av varje sort, två med skal och två som var skalade. När de var färdigkokade skar vi dem i små bitar och smakade på dem.

Den potatisen som jag och min klasskompis tyckte var godast var Mandelpotatisen. Den var ganska fyllig och krämig och inte så mjölig.

King Edward var också krämig och god, men lite besk. Den smakade bättre med skalet på, och eftersom den sönderkokade snabbt om den var skalad, kan det vara bra att behålla skalet på den sorten.

Belana var lite besk och tråkig i smaken, men höll sig fin i konsistensen när man kokade den.

Blå Kongo var helt klart den vackraste potatisen, men tyvärr inte så god. Den var besk och smakade vad jag skulle kalla som en "skolpotatis" (vilket inte är positivt). Den var också väldigt mjölig.

Så av dessa fyra kokta potatisar skulle jag välja att ta Mandelpotatisen om jag skulle vilja äta kokt potatis. Faktum är att jag annars mest äter potatis i ugn då jag tycker att det är både godare och känns lite "lyxigare". Blå Kongo kan nog vara riktigt snygg som klyftpotatis i en rotsaksblandning i ugn. Den gör sig nog också bra som potatismos på barnkalaset.

Mer om potäter en annan gång!

/Helena