matresan

I torsdags, på min praktik, var jag med diabetessjuksköterskorna hela dagen. Det var intressant att se hur de jobbade och det var liknande dietisternas jobb, då det också togs kostanamnes (man berättar vad man ätit) och gavs kostråd. När man har diabetes är det väldigt viktigt med vad man äter, hur ofta man äter och hur mycket man äter. Jag tänkte nu skriva lite om diabetes.

Blodsocker och insulin
För att man ska kunna förstå det här med diabetes måste man också förstå hur glukos och insulin fungerar i kroppen. Våra celler i kroppen behöver glukos för att fungera. För att cellerna ska kunna ta upp glukos så behövs insulin, det fungerar nästan som en "nyckel" som släpper in glukos i cellerna. Vissa celler, ex. hjärnans celler, nervtrådarna, näthinnan, njurarna och binjurarna behöver inte insulin för att ta upp glukos - utan sockret tas istället upp helt i proportion till blodsockernivån.
Insulin tillverkas av betacellerna i bukspottskörteln. I en frisk person släpps lagom med insulin ut för att blodsockernivån skall hållas jämn. I en person med diabetes fungerar detta inte som det ska och blodsockernivån (mängden glukos i blodet) blir alldeles för hög eftersom de flesta cellerna i kroppen inte kan ta upp något glukos. Detta leder också till att de celler som inte behöver insulin för att ta upp glukos (som jag nämnde ovan) tar upp jättemycket glukos och kan skadas på sikt. Personer med diabetes kan alltså få problem med ex. ögonen och att känseln minskar i benen och fötterna.

Många kan blanda ihop diabetes typ 1 och 2, och jag tänkte därför reda ut begreppen lite. Vad är det alltså för skillnad på diabetes typ 1 och 2? Och hur ser behandlingen för de olika ut?

Diabetes typ 1;
drabbar främst barn och ungdomar och detta har inget att göra med övervikt. (Men vet inte riktigt orsaken till varför personer drabbas.) Personer med diabetes typ 1 är snarare ofta smala/normalviktiga. Vid diabetes typ 1 förstörs bukspottkörtelns insulinproducerande betaceller av kroppens eget immunsystem. Detta medför att insulinproduktionen i kroppen upphör helt. Personer med diabetes typ 1 behöver därför insulin-behandling livet ut. Det kan vara svårt att veta hur mycket insulin man måste ta, men patienten får testa sig fram. En patient med diabetes typ 1 rekommenderas precis som alla andra, att äta regelbundna måltider med nyttiga och varierande livsmedel. Det finns inget som man inte "får" äta, men en patient med diabetes typ 1 måste alltid tänka på vad den äter och planera bra, för att insulinet skall stämma. Det finns risk att man får hyperglykemier eller hypoglykemier då blodsockret blir för högt eller lågt, och detta kan vara farligt. Att alltid ha något sockerrikt med sig rekommenderas, ifall att blodsockret skulle sjunka för mycket.

Diabetes typ 2;
drabbar istället mest personer som är överviktiga, men finns i de flesta åldrar då övervikt numera letat sig neråt bland yngre personer. Vid diabetes typ 2 har inte insulinproduktionen upphört, men kroppens känslighet för insulin är försämrad. Kroppen hos en överviktig person klarar inte på sikt av att tillverka de stora mängder insulin som behövs till det ökade matintaget. Hos en person med diabetes typ 2 är det viktigt med livsstilsförändringar. Om man går ner i vikt, äter bättre och motionerar så kan insulinkänsligheten förbättras och man kan "bli frisk" igen (inte uppleva några problem ifrån sin diabetes). Det finns också tabletter man kan ta som förbättrar insulinkänsligheten eller som stimulerar betacellerna att frisätta mer insulin, men såklart ska man alltid först börja med att försöka förändra sin livsstil. Går det riktigt långt kan även en patient med diabetes typ 2 behöva insulin.

För en diabetiker är det viktigt med hälsosam mat och regelbundna måltider.

Det finns massor mer att skriva om diabetes, men jag tar lite i taget. Hoppas ni lärde er något eller fick något frågetecken uträtt. Fråga gärna om det är något mer ni undrar om diabetes!

/Helena

...och nu har jag gått igenom resten av mag- och tarm sjukdomarna. Här kommer lite översiktligt om dem och vad man ska tänka på angående dem och sambandet med kost.

* Förstoppning - viktigt att man har ett tillräckligt intag av fiber, vätska samt att man ägnar sig åt fysisk aktivitet för att inte drabbas av detta.
* Diarré - diarré har ofta ett bakomliggande problem som man riktar in sig på när man skall "bota" patienten. Viktigt att man tar vätskeersättning då man förlorar mycket vätska och elektrolyter vid diarré. Ex. resorb. Man kan också ta medicin mot diarré, ex. loperamid.
* Steatorré (fettdiarré) - detta beror också på en underliggande sjukdom varpå man utreder och behandlar denna. Det kan ex. vara glutenintolerans, brist på gallsalter, leversjukdom m.m.
* Glutenintolerans - läs mer om detta här: http://matresan.blogg.se/2009/march/glutenintolerans-och-mitt-forsok-att-ga-pa.html
* Laktosintolerans - läs mer om detta här: http://matresan.blogg.se/2008/november/laktosintolerans.html
* Inflammatorisk tarmsjukdom: Crohn's sjukdom (CD) - Crohns sjukdom kan drabba hela mag- och tarmkanalen och ger en inflammation i slemhinnan i olika bitar av kanalen. Varför detta uppstår beror på ärftlighet, rökning, kostfaktorer, infektioner, hur tarmslemhinnan ser ut m.m. Symptomen på sjukdomen är diarré, viktnedgång, anemier, malnutrition, feber och smärta som går i skov. Det finns inget botemedel mot sjukdomen. Det är viktigt för patienterna med ett tillfredställande näringsintag och man kan behöva ge supplement för en del vitaminer, ex. folat, B6 och B12. Då det kan uppstå problem med mag- och tarmkanalen som ex. fistlar (små hål som läcker) kan det bli aktuellt med parenteral nutrition (via blodbanan). Många opererar också bort en del av tarmen. Då måste man äta en mer fettsnål kost eftersom fettet inte hinner absorberas lika bra i ett kort tarm, vilket kan leda till steatorré. 
* Inflammatorisk tarmsjukdom: Ulcerös kolit (UC) - Ulcerös kolit är en inflammation, precis som Crohn's sjukdom, men denna drabbar endast kolon (tjocktarmen) och det blir en ytlig inflammation i slemhinnan. Symtomen är samma som för Crohn's sjukdom men patienter med Ulcerös kolit kan också få blodiga avföringar. Kostråden är densamma för Ulcerös kolit som för Crohn's. Man skall också tänka på att födointoleranser, ex. laktostolerans, kan vara vanligare vid dessa sjukdomar och att man kan testas för dessa.
* Irritable bowel syndrome (IBS) - innebär en smärta eller obehag i buken och man har ett stört avföringsmönster. Vad man får för behandling beror på symtomen som kan vara diarré, förstoppning, uppblåshet, buksmärta m.m. Lite kostråd att tänka på (lite beroende på vilket problem man har förståss) är att äta regelbundet, små portioner ofta, minska kaffet om man dricker mycket, minska fet mat, byta olösliga fiber (ex. vetekli) mot lösliga fiber (havre, råg, korn och viss frukt), dricka ordentligt. Man kan också föra en dagbok över vad man äter och när man får sina symtom, så man kan se om något hör ihop.
* Short bowel syndrome (SBS) - uppstår när man tagit bort en del av tarmkanalen, ex. kan man operera bort en del av tarmen vid Crohns sjukdom. Symptomen av SBS är malabsorption av näringsämnen, diarré, steatorré, rubbad elektrolytbalans, viktnedgång, och för barn att de har svårt att växa. Hur man behandlar detta med kost är olika beroende på vilken del av tarmen man tagit bort. Om man tagit bort en del av jejunum (mellersta delen av tunntarmen) har man ett försämrat upptag av socker (främst laktos) och lipider. Vid bortoperation av sista delen av tunntarmen så finns det en hel del att tänka på. Upptaget av B12, instrinctic factor samt gallsalter blir sämre (gallsalterna måste återupptas för att återanvändas). Då det blir mindre gallsalter upptas mindre fett (och därmed också de fettlösliga vitaminerna A, D och E) vilket kan leda till brister samt steatorré. Fettet som inte tas upp i kroppen binder sig också till Kalcium, Magnesium och Zink vilket följer med avföringen ut och man kan därför få brist även på dessa. Många som opererats får näring i blodet den första tiden (parenteral nutrition) och sedan övergår man långsamt till normal kost. Små måltider flera gånger om dagen är bra, man ska vara varsam med laktos och socker, suplementering med vitamin A, D och E samt mineralerna Ca, Mg och Zn kan behövas. Det rekommenderas också att äta en fettsnål kost vilket minskar steatorrén och förbättrar upptaget.

Jag är imponerad om någon orkade läsa detta! Hur som helst, är det väldigt bra för mig själv att försöka sammanafatta allting lite kortfattat och enkelt.

/Helena

...inför nästa veckas tenta. Har varvat pluggtiden med kaffe, frukt och en springtur för att orka!

Så idag har jag gått igenom lite sjukdomar i mag och tarm. Vad patienter med dessa sjukdomar har för näringsbehov och vilken nutritionsbehandling och rekommendationer man skall ge dem. Här kommer lite översiktligt!

* Reflux (GERD) - maginnehåll kommer upp i matstrupen och ger besvärande symptom som halsbränna, sura uppstötningar, svårigheter att svälja, ont när man sväljer m.m. Då skall man undvika stora fettrika måltider (eftersom det fördröjer magsäckstömningen), ej äta för sent på kvällen, höja sängens huvudsida/fler kuddar när man skall sova samt undvika juice, kaffe, starka kryddor, lök, tobak och alkohol.
* Gastrit (magkatarr) - Gastrit innebär en inflammation i magslemhinnan och finns både som akut och kronisk. Det är oftast orsakat av en bakterie som heter Helicobacter pylori. Gastrit kan vara symptomfri men också ge obehag och smärtor i övre mag-tarmkanalen. Här kan behövas tillskott av Vitamin B12 eftersom patienter kan få brist på detta p.g.a. sämre upptag.
* Ulcus (magsår) - Är sår som uppstår i magsäcken eller i övre delen av tolvfingertarmen. Detta orskas också oftast av bakterien Helicobacter pylori. Såren i magsäcken orsakar smärta och illamående när man äter, till skillnad mot såren i tolvfingertarmen där smärtan kan lindras av att man äter. Rök- och alkoholstopp. Det är viktigt med ordentlig och tillfredsställande näring så att såren kan läka ut vid den medicinska behandlingen.
* Dumping syndrome - Efter att man opererat bort en del av magsäcken (vilket man behöver göra vid vissa sjukdomar) så kan dumping syndrome inträffa. Det innebär att maten går för snabbt genom magen och ner i tarmen. Detta kan ge symptom som illamående, svettningar, diarré, viktförlust, hjärtklappning m.m. Då behöver man äta en mer fettrik kost och dra ner på kolhydraterna. Man skall heller inte dricka något till måltiderna, utan gör detta mellan måltiderna. Vissa patienter blir också mer känsliga för laktos.

Nu ska jag fortsätta... Sedan blir det lite paus för bakning till kvällens Eurovision song contest!
/Helena

Sitter just nu och skriver en inlämningsuppgift till universitetet - en kostbehandlingsplan för en patient med cystisk fibros. Patienten är 28 år och har haft cystisk fibros sedan födseln och är också glutenintolerant. Han tränar mycket och vill nu gå upp i vikt och behöver min hjälp.

Cystisk fibros är en ovanlig och ärftlig sjukdom som inte går att bota. Sjukdomen innebär att det slem som finns på kroppens slemhinnor är för segt. Det beror på att de körtlar som producerar slemmet inte fungerar som de ska. Främst påverkas lungorna och mag-tarmkanalen. Det sega slemmet stannar kvar i lungorna i stället för att transporteras ut. Det leder till att man får hosta, svårt att andas och upprepade infektioner i luftvägarna. Slemmet täpper också igen i bukspottskörtelns gångar, så att näringsämnen från maten inte kan tas upp. Om man har cystisk fibros så får man bukspottsenzymer i tablettform/injektioner som förbättrar näringsupptaget.

Kostbehandling för personer med cystisk fibros innebär (lite förenklat)
* en väldigt energirik kost. Eftersom de inte kan ta upp all näring eller energi i maten måste de äta mer energi än en vanlig frisk person.
* Man måste också tänka på att det är viktigt att patienten får i sig de två essentiella fettsyrorna, vilket man kan få genom att äta mycket rapsolja, fisk, majsolja m.m.
* Patienterna måste också ta tillskott av de fettlösliga vitaminerna A, D, E och K. Eftersom fettet inte tas upp optimalt i kroppen gör inte heller vitaminerna det. 
* Eventuellt kan extra salt också behövas eftersom personer med cystisk fibros kan svettas extra mycket vid värme, feber eller fysisk aktivitet.

Min patient har också glutenintolerans vilket kan ge sämre upptag av kalcium, järn, vitaminer. Så det är mycket att tänka på! Men man lär sig väldigt mycket.

/Helena

Nu tänkte jag utnyttja min blogg i lite pluggnings-syfte. Nu tänkte jag nämligen skriva ett inlägg om PKU! Dels för att berätta för er vad det är, men också för min egen skull eftersom jag lär mig och repeterar det bra när jag skriver om det.

 

Jag har hört talas om PKU flera gånger men visste inte riktigt vad det var – förens vi hade lektioner om det förra veckan. Riktigt intressant, och jag antecknade intresserat hela lektionen! :)

 

Så, vad är PKU? Jo, PKU (också kallat ”Fenylketonuri”) är en medfödd ämnesomsättningssjukdom. Personer med PKU har brist på enzymet ’fenylalaninhydroxylas’ och får därmed en förhöjd halt av fenylalanin i blodet. Detta kan leda till svåra sjukdomar. I Sverige tas dock ett prov på alla nyfödda barn vilket görs att detta upptäcks i tid och man kan förhindra följdsjukdomar och börja behandla i tid. Ca 5 nya barn per år i Sverige konstateras att de har PKU.

 

Men ”fenylalanin”, vad är det? Fenylalanin finns i all mat som innehåller protein. 3-5 % av proteinet i all mat är fenylalanin. (T.ex. en köttbit som innehåller 20 g protein innehåller därför ca 1 g fenylalanin.) För att dessa barn som har PKU inte ska få i sig för mycket fenylalanin måste de alltså begränsa sitt intag av protein. För en vanlig frisk vuxen finns det rekommendationer om att man skall äta ca 50-70 g protein/dag. För en person med PKU gäller att man ska begränsa sitt intag av protein till 4-10 g/dag (200-500 mg fenylalanin). PKU kräver alltså en livslång behandling med lågproteinkost.

 

Vad händer om man äter för mycket protein om man har PKU? Om en person med PKU äter för mycket protein är det inte så att denne får anfall/reaktion meddetsamma. Nej, utan skadorna av att äta för mycket protein märks efter lång tid – detta kan ex. leda till hjärnskador. Om man inte meddetsamma märker något negativt av att ”fuska” (äta för mycket protein) kan det vara lätt för personerna med PKU att tappa motivationen. Därför är det väldigt viktigt att man verkligen förklarar för dem att det kan få allvarliga följder på sikt!

 

Vad ska man alltså äta när man har PKU? Jo, man ska äta en lågprotein-kost. Detta innebär att man måste undvika kött, fisk, ägg, nötter, fröer, ost, mjölk, lightprodukter med aspartam, mjöl, bröd, gryn, bönor, baljväxter, fil, glass m.m.

Mat som går bra att äta är: frukt och bär, grönsaker, potatis (i liten mängd), rotfrukter, matfett och oljor, socker och stärkelse. Man kan också äta specialprodukter som finns, ex. lågprotein-pasta, lågproteinmix, lågproteinbröd m.m. Som barn kan man i vissa kommuner få sådan mat gratis utskriven på recept.

Alla barn (och vuxna) behöver ju dock protein för att överleva och för att växa! Därför får personer med PKU ’proteinersättning’ som de tar 3 ggr om dagen till måltiderna.

 

Föräldrar till barn som diagnostiseras med PKU bör träffa en dietist för att få ordentlig information om vad barnet kan och inte kan äta. I början måste man räkna en hel del på livsmedels protein-innehåll för att vara säker på att barnet inte får i sig för mycket protein. Efter att man gjort detta ett tag lär man sig ungefär hur mycket man kan äta och vad olika livsmedel innehåller. PKU kräver en livslång behandling med lågproteinkost.


Så, nu vet ni lite mer om PKU. Tyvärr är det dock nästan det enda jag pluggat på inför tentan till måndag. Jag kan inte riktigt koncentrera mig på att plugga. Jag är trött hela tiden men jag är så stressad att jag ändå inte kan sova. Jag tror jag har lite stress-symptom... Jag ska göra mitt bästa på tentan på måndag. Men jag har aldrig skrivit underkänt på en tenta och någon gång måste vara den första. Jag tror jag måste tänka lite på min hälsa nu... Det händer så mycket i mitt liv just nu att jag har svårt att hantera allt. Och kärlek, finns det? Jag börjar undra.

Jag måste försöka sova nu. Nattis!
/Helena